Bilder av sönderbombade städer, människor som flyr. Ja, jag tror inte de kan ha gått någon obemärkt förbi.
Just nu pågår en av de värsta humanitära katastroferna i vår tid. Självklart syftar jag på kriget i Syrien. Visst, det är kanske en nål i en höstack om en ser till alla krig, konflikter, oroligheter och tendenser av ökad populism, extremism och terrorism. Ändå betyder det i ett större perspektiv någonting att en skola som Kungsholmen väljer att höja sin röst för att tillsammans göra skillnad. Ingen kan göra alla men alla kan göra något. Utan tvivel är vi också starkare tillsammans.
I en tid när människans individualitet ständigt tycks stå i fokus, särskilt på en skola som Kungsholmen där det finns gott om betygshets och ”duktiga flickor” är det viktigt att verka för att stärka gruppen. Senast nu i veckan skrevs det till exempel på DN åsikt om hur individualiteten idag utgör ett hot i skolan. Att tillsammans jobba för ett gemensamt mål gynnar alltså flera parter.
Faktum är att sådana här projekt också är något som visar världen att det finns hopp, att vi kan göra skillnad. Vi får inte glömma att det finns andra bilder än de av en trasig värld som tycks vara de enda som syns i nyhetsflödet. Den nigerianska författaren Chimanda Ngozi Adicie, talar om ”The danger of a single story”. Det har funnits ett annat liv, före kriget och det finns fortfarande spillror av liv bland de människor som är på flykt. För de här människorna finns en framtid, och genom att stötta dem i det här kommer de ett steg närmare den.
Människan är en human varelse och i tider där medmänsklighet och humanism glöms bort på grund av att ett fåtal individer som endast rör sig i en viss åsiktskorridor är det extra viktigt att visa var en står. Vågor av fientlighet och förtryck mot människor med ett visst kön, en viss etnicitet eller sexuell läggning sprids i dessa åsiktskorridorer som ständigt tycks vidga sig och närma sig normen i takt med att några människor med dessa icke-rumsrena värderingar får ökad makt och ökat inflytande.
Vi är framtiden, vi får utbildning som verktyg för att kunna verka för en aktiv påverkan i en globaliserad värld. Det här är ett sätt att göra det på, men det finns många, många fler. Vi utnyttjar våra privilegier för att göra fler priviligierade.