De två tidigare artiklarna i serien har behandlat insparken och lånet till KGIF. Utöver detta kritiseras ordförande och styrelse bland annat för att inte ha lyckats följa principprogrammet. Revisorerna menar att de inte marknadsfört solidaritetsfonden, elevkårens fond där elever kan söka ekonomiskt stöd till elevkårsaktiviteter, och att transparensen har varit undermålig. Styrelsen ser annorlunda på saken och ger svar på tal. Revisionen yrkar nu på att ordförande Temisan Hambraeus och skattmästare Martina L. inte ska beviljas ansvarsfrihet på årsmötet. Men vad innebär det i praktiken? Och hur ser de två ledamöterna på att revisionen yrkar på att de ej beviljas ansvarsfrihet?
Vi frågade Temisan hur han ser på att styrelsen, enligt revisionen, inte lyckats följa principprogrammet:
“Påståendet att vi ignorerar principprogrammet känns felaktigt då det tidigare i revisionsberättelsen står att vi utfört delar av principprogrammet exemplariskt. […] Att följa hela principprogrammet innebär samtidigt ett långsiktigt och omfattande arbete […]. Vi tar med oss detta och tror att med rätt vägledning från både oss och revisorerna kan nästa styrelse ha möjlighet att uppfylla de delar av principprogrammet som vi inte lyckats med. Kritiken som framförts gör trots allt mest nytta i framtiden.”
Varför har inte större satsningar gjorts för att marknadsföra solidaritetsfonden?
“Under året har vi gjort tolkningen att vi marknadsför solidaritetsfonden bäst genom att vi personligen rekommenderat den till medlemmar som kommit med klagomål om priser, samt även uppmärksammat den i kvartalsredovisningarna. Ansökningsprocessen är definitivt något vi kan utvärdera mer.”
Givet de mål som ej uppnåtts för bland annat principprogrammet, verksamhetsplanen samt den ekonomiska hanteringen (se de tidigare artiklarna) föreslår revisorerna att ej bevilja ansvarsfrihet på årsmötet. Men vad innebär detta egentligen?
Revisorerna svarar: “Konkret innebär att ej bevilja ansvarsfrihet en tydlig markering från årsmötet att ordförande och skattmästare ej fullgjort sina uppdrag eftersom deras förvaltning får anses – inom flera områden – ha varit undermålig.” Utöver detta innebär vägrad ansvarsfrihet också att organisationen (Elevkåren i detta fall) har möjlighet att söka ersättning på juridisk väg från de ledamöter som ej beviljats ansvarsfrihet.
Ordförande Temisan Hambraeus framhäver dock att många av felen inte har skett avsiktligt – syftet har inte varit att skada kåren. Han menar att det har handlat om okunskap eller att de helt enkelt inte lyckats med att följa vissa punkter. Han tillägger även att det inte är enskilda individer som ska stå som ansvariga: “I stadgar [!] står det tydligt att det är Elevkårstyrelsens ansvar att hålla god ordning på ekonomin och se till att årsmötesbelsut verkställs och inte enskilda ledamöters (Stadgan §10 mom 4).”
Att bevilja ansvarsfrihet innebär, enligt Hambraeus, ett godkännande av styrelsens arbete under det gångna verksamhetsåret och han påpekar att det är mycket ovanligt att styrelsen eller enskilda individer inte beviljas ansvarsfrihet. “Om detta sker innebär det att en polisanmälan eller stämning kan ske (och även att det finns grunder som detta kan göras på), eller att årsmötet formulerar vad det är som krävs av styrelsen eller ledamoten för att få ansvarsfrihet.”
Styrelsen är även kritiska mot delar av revisionens agerande där de anser att mer konstruktiv kritik istället hade kunnat framföras: “Då styrelsen inte agerat med uppsåt och inte avsevärt skadat organisationen ser vi att revisionen bör komma med rekommendationer och konstruktiv kritik och förslag gällande hela situationen. Ja, vi hade inte tillräckligt med kunskap för att skriva avtalet men ett gott revisorsarbete går ut på att ge förslag som att göra mallar för avtal istället för att kalla det ‘amatörsmässigt utformat’.”
Temisan Hambraeus berättar att både styrelsen och ledningsgruppen har tagit åt sig av kritiken men att de är “bestörta över att två personer, där jag är en av dem, hängs ut som direkt ansvariga för beslut som vi alla jobbat gemensamt med”. Trots problemen som revisorerna påpekat så vill han framhäva att styrelsen “hela tiden har tagit till oss kritik och förbättrat arbetet med kåren” och att han nu vill förbereda sig på att sköta överlämningen till nästa styrelse så att inte samma misstag begås igen.
Ordförande fortsätter: “Kårarbete ska vara en läroprocess och allt arbete är frivilligt. Vi som satsat ett helt år på kårarbete har alltid medlemmarnas bästa i fokus och det är nästan omöjligt att några misstag trots allt sker….” Men enligt Temisan Hambraeus så bör hela styrelsen beviljas ansvarsfrihet om dessa misstag inte åsamkat skada eller bristande förtroende.
Skattmästare Martina tillägger också: “Jag vet att det har begåtts misstag och hade självklart undvikit dem om jag vetat bättre. Men nu har de skett, och jag ångrar att besluten inte skett i enlighet med rätt formalia.”
Blickarna riktas nu framåt och styrelsen hoppas att de kan få medlemmarnas förtroende på årsmötet och bevilja ansvarsfrihet för alla i styrelsen. “Vi hoppas att årsmötet inte följer deras rekommendation utan ger oss [reds. anm. ordförande och skattmästare], och hela styrelsen ansvarsfrihet. Jag tror det är en viktig signal för nästa kår, att misstag synliggörs och reds ut, men att de inte ska följa med enskilda medlemmar i framtiden.”, avslutar Temisan Hambraeus.