ETT ÖPPET BREV TILL KUNGSHOLMENS REKTORER

Om mindre än en vecka tar jag studenten. Runt om i skolan sitter det traditionsenliga meddelandet till ettorna: “Vi har nu lika många veckor kvar som ni har år”. Tidigare år har jag skrattat åt det. Skrattat och längtat. Men nu får jag en klump i magen varje gång jag går förbi en sån poster. Inte för att jag vill vara kvar, utan för jag tycker så synd om dem som ska gå kvar i en skola som inte gör tillräckligt för att motverka sexuella trakasserier och övergrepp.

  • KZINE är en opartisk medieorganisation och tar inte ställning för eller emot skribentens egna åsikter, utan är neutrala. Vi fungerar som ett språkrör och en kanal där elever på skolan får sina röster hörda.

Me-too kom som en komet ur hösthimlen. Flöden på sociala medier svämmade över med statusuppdateringar som innehöll de två orden och vi fick se hur vanligt sexuella trakasserier faktiskt var. Folk berättade saker de aldrig vågat yttra tidigare. Det blev tydligt att övergrepp fanns i alla yrken. Tystnad tagning, Med vilken rätt, I maktens korridorer. Och sen våra egna: Tyst i klassen och Räck upp handen.

På Fronter skrev ni om Me-too:s effekter, lovade att skolan ska ta sitt ansvar och arbeta vidare med att motverka sexuella trakasserier och övergrepp. Ni upprepade samma löfte vid julavslutningen och pratade om hur me-too är en milstolpe, att det finns ett före och ett efter. Ni pratade om hur skolan ska fortsätta att jobba, att inte låta alla modiga me-too berättelser glömmas bort. Ni lovade förändring.

Och sen dess har det ju hänt saker. Nina Rung har exempelvis varit här och föreläst. Olika summor västes i korridorerna. ”20 000 kr” löd de flesta. Och det är en stor summa. En summa som får det att låta som att ni faktiskt bryr er, som att ni faktiskt vill se förändring. Det är bara så synd att hennes kunskap inte nådde ut.

Det faktum att hon skulle besöka skolan och att sex representanter från varje klass skulle närvara glömde våra mentorer att informera oss om. Men det skulle ju ändå filmas. Det var bara så synd att vår mentor, några veckor senare, också glömde att ta med oss till aulan där videon skulle visas. Men den fanns ju fortfarande på Youtube, så han sa att vi skulle titta på den i klassrummet nästa lektion. Och när vi inte hann titta klart sa han att vi skulle fortsätta nästa se den nästa lektion. Helgen gick och det blev nästa lektion. Han tog fram sin dator och startade PowerPoint-presentationen med ett Venn-diagram om Kaliforniens ekonomi.

Vi påminde honom och sa “men vi skulle ju fortsätta se Nina Rungs föreläsning?”.

“Vi har inte tid” svarade han. Jag tror att han såg hur arga vi blev, för han sa “Men de som vill kan ju se den hemma, länken finns på Fronter”.

Sedan dess har vi frågat honom vid minst sju separata tillfällen om vi kan fortsätta se den. Det har vi aldrig kunnat.

De som har en grundläggande förståelse om hur man motverkar sexuella övergrepp förstår att de som behöver se den där föreläsningen inte kommer gå hem och titta på den. De som har en grundläggande förståelse förstår också att själva diskussionen efteråt är en viktig del av arbetet, att man ska få ställa frågor för att förstå var det finns gränser.

Jag vet inte statistiken för hur många klasser som upplevde samma sak, men jag vet att vår klass inte var den enda. Det skrämmer mig att ni inte hade något uppföljningssamtal, att ni inte diskuterade hur det faktiskt hade gått. Eller hade ni ett möte där våra mentorer ljög och sa att allt hade gått bra? Jag vet inte vad som skulle vara värst, att ni bryr er så lite att ni inte ens hade diskussioner om hur det hade gått, eller att våra mentorer lurade er. Vet ni om föreläsningen hjälpte oss? Vet ni om ni borde göra samma sak nästa år eller om det finns bättre strategier? Vet ni om de anställda på er skola förstår hur viktig samtyckesundervisning är?

Efter Ninas föreläsning har det varit ganska tyst från er sida. Ni har haft möten med vissa representanter, men jag som elev kan inte nämna en enda sak som ni har gjort sen februari. Självklart är det möjligt att ni har arbetat jättemycket med det här, och i så fall är det är precis det som är problemet: arbetet sker bakom stängda dörrar.

De som har en grundläggande förståelse om hur man motverkar sexuella övergrepp förstår att de som behöver se den där föreläsningen inte kommer gå hem och titta på den. De som har en grundläggande förståelse förstår också att själva diskussionen efteråt är en viktig del av arbetet, att man ska få ställa frågor för att förstå var det finns gränser.

Det var öppen skoldag för några månader sen och en nia kom fram till mig då. Hon frågade vad jag tyckte om skolan. Jag visste inte vad jag skulle svara.

Det är för henne jag skriver det här, den där nian. Henne och alla ettor och tvåor som ska gå kvar på den här skolan. För ni rektorer måste ta ert ansvar. Och ni måste se till att lärarna tar sitt. Om det är en sak jag har lärt mig under de här tre åren så är det att eleverna är dem som gör skolan till det den är. Vi har många bra idéer om hur ni kan jobba med frågor gällande samtycke. Men ni måste välja att ta emot den hjälpen. Ni måste välja att hålla de löften ni gav oss på julavslutningen. Vi som har skrivit på namninsamlingen anser att ni bör implementera följande i ert arbete:

Ett mer transparent arbete:

  • En uppdatering om hur ni kommer arbeta med frågor kring samtycke minst en gång per termin. Det borde även hållas ett möte per termin där elever från olika klasser bjuds in för att ta del av mer ingående information och rapportera tillbaka till sina klasser.

Tydlig information till elever om vem man kan vända sig till samt en handlingsplan för att motverka sexuella övergrepp och sexism:

  • Alla elever på skolan ska bli informerade om vilka man kan vända sig om man blir utsatt för sexuella trakasserier och övergrepp. Vidare behövs en handlingsplan lik den för droger och alkohol för att se till att rätt väg följs genom hela processen.

Ansvar och uppföljning gällande det arbete som sker:

  • Det är inte okej att lärare struntar i att ha den undervisning gällande samtycke som skolledningen har beslutat om. För att undvika att det sker och för att hitta långvariga strategier för att motverka sexuella trakasserier behöver skolledningen utvärdera hur arbetet gick. Det bör även göras tydligt att det inte bara blir ett me-too-arbete, för det här är undervisning som kommer behövas kontinuerligt i många år framåt.

Kontinuerliga dialoger mellan skolledningen och lärare för att förmedla varför samtyckesundervisning är viktig.

  • Vi elever på skolan har märkt att det är flera lärare som inte förstår varför samtyckesundervisning är viktigt. Mellan lärarkåren och skolledningen måste det finnas en öppen dialog gällande hur skolans arbete med samtyckesundervisning kan göra skillnad.

Under mina tre år har ni pratat mycket om skolans motto. “Bildning för aktiv påverkan i en globaliserad värld”. Så låt oss nu få aktivt påverka samtyckesundervisningen, för vi lever i en globaliserad värld där sexism finns överallt, inklusive i skolan. Nästa år, när meddelandet till ettorna sätts upp om att de har lika många år kvar på skolan som treorna har veckor, så hoppas jag att treorna inte ska behöva känna den oron som jag känner just nu. Jag hoppas att ni tar ert fulla ansvar.

 

Ada Özenci
Agnes Sperling Palmstierna
Agnes Svensson
Alexander Potapeiko
Alice Müller
Alice Nordlund
Alicia Kaiser
Amalia Sjöberg
Amanda Sjöberg
Anna Lindén
Annelie Ståhl
Aurora Takami Siljedahl
Beata Jonsson
Bianca Martell
Brissa Menacho
Christine Lake
Ebba Bjelke
Ebba Björck
Ebba Husell
Elca Heinebäck
Elin Barkström Karumo
Elin Liu
Elisabeth Zemack
Ella Viirola
Emma Linden
Eslem Sogutlu
Ester Tottie
Felicia von Gussich
Hanna Andren
Hanna Stone
Hedda Mejer
Hedda Varhelyi
Henny Josefsson
Inez Lodin
Isak Konrad
Jack Jackson
Jana Paegle
Jennie Jiang
Julia Ancker
Katie Harvey
Kristin Weman
Laura Palsdottir
Li Olsson
Lina Muchardt Smith
Linnea Engelbrektsson
Linnea Gomez
Lova Bjerka
Lova Sedigh
Lovisa Arpi
Lukas Petersson
Lydia Larsson
Lydia Lindeberg-Lindvet
Mana Toghian
Maria Ulfsparre
Mathilda Engla Silverklint
Mathilda Tönseth
May Pula
Mona Lindh
Natalia Gelato
Nell Carpentier
Nicki Jose Farschi
Nigin Jamizadeh
Nina Csaki
Noella Rahman
Nora Engell
Nora Hed
Nora Ranefall
Olivia Ericson
Rebecka Zeidan Mellkvist
Saga Färnsten
Sandra Nyander
Sanna Bourdo
Sara Strömstedt
Sarah Sjogren
Sarene Sak
Setareh Paknia
Shreya Upadhyay
Silja Eklund
Siri Selander
Sofi Sjöberg
Sofia Bergmark
Sofia Ränk
Sofie Linder
Sophia Han
Stella Wärn
Stina Berglund
Stina Meyerson
Tilda Barkselius
Tilda Höglund
Tora Evinger
Vanja Pennebrink
Vendela Näsfeldt
Vera Frankenberg
Viktoria Tjernberg
Wilma Strömberg
Yohanna Wolde

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *