18e december, måndag
Friedhelm kommer till skolan med ett helt virrvarr av känslor inom sig. Vad hände med att trean var så chill? I och för sig handlade det kanske mest om plugg och inte vad som skulle hända relationsmässigt, men Friedhelm är ändå missnöjd. Det känns som att han alltid lyckas bli ovän med någon. Amelie hade börjat gråta igår, när hon insett att han inte tänkte svara på hennes kärleksförklaring. Hon hade börjat gråta och sprungit därifrån. Det var en ny sida av den robusta Amelie som han inte hade sett förut. Inte ens när de varit tillsammans i tvåan. När han kommer upp till klassrummet är hon inte där, men det är Sigge.
“Hej!” säger han glatt och ser direkt på Friedhelms ansiktsuttryck att något är fel. Han får ett bekymrat ansiktsuttryck.
“Har något hänt?” frågar han samtidigt som de båda går in i klassrummet. Sigge har suttit med Flora på varenda lektion sedan de blev tillsammans, men han verkar göra ett undantag nu. De sätter sig och Friedhelm suckar.
“Det blev kaos med Amelie igår” säger han och Sigge höjer på ena ögonbrynet.
“Vadå, vad hände?”
“Hon sa att hon gillar mig fortfarande… och jag svarade inte” säger Friedhelm tvekandes. Han inser att han verkligen är en mästare på att framstå som en douche.
“Jaha men du gillar henne inte eller?” frågar Sigge. Friedhelm skakar på huvudet.
“Jag har hunnit tänka på det där. Jag känner inget för henne längre” svarar han och sedan vänder de uppmärksamheten till läraren som precis inlett lektionen.
När Friedhelm kommer hem från skolan hörs hög julmusik i lägenheten. Det är hans mamma som julbakar och hon gungar med i musiken samtidigt som hon håller på i köket. Nicole sitter på köksbänken och håller sin mamma sällskap. Båda blir glada av att se Friedhelm och bjuder honom på en nybakad lussebulle. De hade knappt hunnit prata med varandra under gårdagen, eftersom Friedhelm varit ute med Amelie och de andras plan från Bryssel varit sent.
“Så hur var det i helgen då?” undrar hans mamma samtidigt som hon knådar en deg med fasta tag.
“Jorå det var ganska bra, hade några vänner över bara” mumlar Friedhelm mellan tuggorna och han ser i Nicoles ansiktsuttryck att hon fattar att det var fler än bara några vänner.
“Hur hade ni det då?” frågar Friedhelm och Nicole rycker på axlarna.
“Det var en mysig lägenhet” svarar hon och fortsätter, “jag ser faktiskt fram emot att flytta”. Hon dunkar sin bror i ryggen när hon ser att han blir lite stött.
“Men Friedhelm, du ska ju med över jul” säger hans mamma.
“Ja inte trodde jag att ni skulle lämna mig kvar själv eller vadå?” svarar Friedhelm och himlar med ögonen. Nicole fnissar.
“Du ska se att det ordnar sig gubben, du får ju flyga ned med mormor den 23e” säger hans mamma och Nicole börjar nu skratta högt. Att behöva resa med den glömska mormodern var inte precis något lugnande. Hursomhelst, så var det fem dagar tills dess. Han hade något att göra tills dess. Eller snarare någon att prata med.