”Är det inte enkelt? Ta inte på dig så mycket bara. Du behöver inte göra allt ju.” Orden ”att brinna utan att brinna upp” är viktiga. För jag ser så många som varje år går på knäna av alla måsten. Drunknar i alla uppdrag och intressen. Går in i väggen innan de blivit 18. Jag ser tjejer som gråter i ren frustration över att det aldrig finns tillräckligt med tid.
Tjejer som är för drivna. De som engagerar sig och brinner, brinner, och brinner ännu mer – men det finns alltid något mer att göra. De som bryr sig om fattiga, politik eller om andra elever. Det ideella arbetet som aldrig tar slut och där så många fastnar.
Tjejer som pluggar för mycket. De som sitter uppe hela nätterna och som får A i varje ämne. De som med lätthet kan ta sig in på vilken utbildning som helst. Tjejerna som började på KG. De som vill ta sig någonstans, som vill uträtta stordåd.
Tjejer som är för högljudda. De som är för högljudda stör. De kallas “attention whores”, störande och borde tystas. Deras åsikter skär sig i det mansdominerade talutrymmet och det märks.
Det är vi tjejer. Vi som kämpar i motvind. Oavsett hur länge vi pluggar eller hur många timmar extra vi stannar i skolan så kommer vi alltid att trumfas av en man som glidit upp till bolagsstyrelsen genom sin pappas kontakter. Det är därför vi ska ta hand om varandra. Vi ska backa från den där extra arbetsuppgiften, ta och vila en timme istället för att plugga och spara på rösten ibland. Vi ska inte göra alla måsten och vi ska inte vada i ångest. För tillsammans ska vi ta över världen och då behövs vårt engagemang. Vi behöver vår kunskap. Vi behöver våra röster. Vi ska brinna, brinna och brinna – men vi kan inte brinna upp redan vid 18 års ålder. För när vi är 81 ska vi kunna stå där på barrikaderna skrikandes, och då ska rösten fortfarande hålla. Så brinn utan att brinna upp.