2 december, fredag
Alla som står runt Friedhelm hoppar och skriker, och han suckar högt. Hur hade Sigge lyckats övertala honom till det här? När skulle det vara slut ens? Friedhelm vill inget hellre än att lägga sig i sängen hemma med ett avsnitt Suits. Hursomhelst hade han lovat Sigge, och om det var någon han inte skulle svika så var det honom. Med ett skrik från KG-klacken omkring honom förstår Friedhelm att spelarna gjort mål. Förmodligen matchens enda från KG:s håll, tänker han och ler vid minnet av förra årets rejäla förlust.
“Hej!” ropar en tjej plötsligt i Friedhelms öra bland allas skrik och hejarop. Friedhelm vänder sig om och ser en blond tjej i hästsvans och cheerleadingdräkt stå och le mot honom, väntandes på respons.
“Mhm tja”
“Friedhelm va? Är det tyskt?” säger hon glatt.
“Ehm… ingen aning.”
“Så… vad tyckte du om mitt framträdande?”
“Jo ni var bra typ, coola volter och sånt” mumlar Friedhelm och försöker dölja faktumet att han suttit med telefonen under hela framträdandet.
“Ah… jag borde gå tillbaks till mitt gäng, men vi ses”
“Jag antar det”, svarar Friedhelm och tjejen vänder sig för att ta sig längre bort på läktaren. I sista sekund inser Friedhelm sitt misstag.
“Vänta lite! Vad heter du?”
Tjejen vänder sig om med ett leende.
“Elin.”