Vi spenderar hela dagarna i skolan, och efter tusentals timmar på KG springer vi ut. Innan dess ska vi klara av kurs efter kurs och dessutom få bra betyg i alla. Samtidigt ska vi hinna vara trevliga mot våra klasskompisar, sociala på rasterna och nyfikna på allt annat viktigt i våra liv. Det är inte konstigt att vissa av oss är stressade ibland. Problemet är att det kan gå ut över vår hälsa, vårt välmående och även lärandet. Att skolan i sig står i vägen för elevernas lärande är ett tecken på att något måste ändras.
”Jag kollar på klockan” säger min lärare för tionde gången och stressar vidare till nästa punkt i PowerPointen. Vi har ingen tid att ställa frågor eller diskutera, det här är ju trots allt ”bara en 50-poängskurs”. Vi hastar ständigt vidare och lämnas med oron över att inte hinna visa upp allt vi kan och inte kunna ta in all kunskap innan den ska bedömas. Lektionerna är en enda röra av mina anteckningar, massor av frågetecken och 30 pressade gymnasieelever. Till höstlovet sattes ett omdöme och om ytterligare några veckor ska det sättas ett slutbetyg på var och en av oss. I dagens skolsystem som bygger på kurser kommer det betyget finnas kvar hela min gymnasietid och aldrig kunna ändras, även om jag utvecklas i följande kurs. Det verkar som att till och med lärarna glömmer bort varför vi går i skolan. Vi elever är där för att lära oss för livet, men som det ser ut nu är det snarare ett stressmoment som i själva verket kan få en motsatt effekt.
Äntligen kan det bli fokus på lärande i stället för betyg. I utredningen ”En gymnasieutbildning för alla” föreslås nämligen ämnesbetyg. Det skulle innebära att vi elever gavs tid åt att utveckla våra förmågor, lära oss nya saker och dessutom bygga vidare på våra kunskaper innan det slutgiltiga betyget sätts. Jag är övertygad om att den typen av betyg skulle gynna alla. Ingen lärare skulle behöva kolla på klockan hela tiden eller stressa elever till att nöta in kunskap för att sedan glömma bort allt efter kursens enda viktiga prov. Inga elever skulle heller våndas över ett litet misstag eller slarvfel under hela gymnasiet. Framför allt skulle det bli fokus på lärandet i stället för på bokstaven. Med studenten som det stora målet skulle hela gymnasietiden bli enklare, mer strukturerad och dessutom rättvis. Det ligger ingen rättvisa i att bli bedömd i ett ämne när man inte är färdiglärd.
Vi går i skolan för att lära oss. Därför måste kursbetygen slopas och ge plats för ämnesbetygen och inlärningen.