Människan vs. Maskinen: Vad händer med jobben?

Historiskt sett har förutsägelser om strukturell arbetslöshet som en konsekvens av teknisk utveckling och effektivisering aldrig slagit in. Nationalekonomer har argumenterat att de människor som förlorat sina jobb på grund av att teknik ersatt deras arbeten, kan söka sig till nya arbeten som uppstår genom människans obegränsade förmåga till innovation. Men ekonomins spelregler är på väg att förändras – innovation kan inte längre kompensera den jobbförlust som teknisk utveckling uppbådar.

Redan under 1800-talet började människor att oroa sig över den tekniska utvecklingen. De trodde att eftersom allt färre och färre människor skulle behövas för produktionen i fabrikerna så skulle en stor del av befolkningen hamna i strukturell arbetslöshet. Några av de första var de så kallade Ludditerna i England under industrialismens barndom, som förstörde de moderna maskinerna som hade introducerats i fabrikerna i protest mot den nya tekniken som skulle spara arbetskraft. Ludditerna tänkte dock inte på att människors innovation och uppfinningsrikedom kunde leda till att de som förlorat sina jobb kunde hitta, eller skapa nya, vilket var precis vad som hände. Den här processen; att skapa nya jobb genom innovation, är just det som våra politiker idag upprepar som ett mantra i varje debatt, då det är endast innovationen som kan skapa nya, meningsfulla jobb.

Enligt Andrew McAfee och Erik Brynjolfsson, båda forskare vid Massachusetts Institute of Technology, ser vi nu många indikationer på att vi snart, eller redan nu, har nått en punkt där tekniken försätter fler människor i arbetslöshet än vad innovation och teknik själv skapar arbetstillfällen[1]. I USA ser man oroande siffror som visar att nya jobb inte skapats i den grad ekonomer har förutspått trots att produktiviteten (GDP) aldrig har varit högre, se figur 1. Idén om att ökade vinster, ökade investeringar och ökad produktivitet leder till fler arbeten stämmer alltså inte längre. Några av orsakerna är troligen de effektiviseringar och den ökade applicering av teknik inom vissa sektorer inom ekonomin som delvis har ersatt mänsklig arbetskraft och därmed tagit bort jobb.

En svensk studie av SSF (stiftelsen för strategisk forskning) har granskat arbetsmoment i 702 yrken tillämpat på den svenska arbetsmarknaden och beräknar att runt hälften (53%) av de jobb som finns idag kommer att vara datoriserade inom de närmaste 20 åren.[2] Även en studie från Oxford University har funnit liknande resultat där  lite under hälften av alla jobb i USA tros kunna automatiseras inom 20 år.[3] Det här är lättare att förstå om man tittar på vad modern teknik redan kan göra idag och hur den tekniska utvecklingen har sett ut historiskt sett. Tidigare har man trott att det skulle vara omöjligt att automatisera en så komplex sak som bilkörning, men som Google har visat med Google car så är detta är fullt möjligt [4]. Världens största producent av elektroniska komponenter, Foxconn, med ett marknadsvärde på 100 miljarder dollar och 1.2 miljoner anställda, har påbörjat en övergång till full automatisering med en plan på att ersätta sin arbetskraft med 1 miljon robotar [5]. Amazon har redan nu ett nästan fullt automatiserat lager med robotar som har ersatt lagerarbetare i stor utsträckning. Forskare har även utvecklat ett artificiellt intelligent system som kan diagnostisera patienter med ett bättre resultat än mänskliga läkare[6].

 

Figur 1. Diagrammet visar hur investeringar, BNP och vinster har ökat men att arbetslösheten har stannat kvar på en låg nivå i USA.[7].

 

Moores lag är en historisk observation som säger att transistorkapaciteten fördubblas efter ungefär två år. Den har även visat sig fungera för att beskriva teknisk utveckling inom många andra områden, t.ex. antalet pixlar i en kamera, processorkapacitet och lagringsminne. Om vi antar att majoriteten av den teknologin följer Moores lag, så kommer det dröja endast 10 år innan vår tekniska kapacitet är 32 gånger bättre än vad den är idag[8]. Om tekniken alltså fortsätter att växa exponentiellt, så som Moores lag beskriver det, är det lätt att förstå att otroligt många jobb faktiskt är i farozonen. Taxichaufförer, städare, sekreterare, servitörer, kockar, telefonsäljare, börsmäklare, kassörer, media, fabriksarbetare och så vidare, listan kan göras lång… Väldigt många människor förlorar sina jobb. Vi är idag i en gråzon gällande teknikens påverkan på arbeten, men när vi väl ser tydligt att fler och fler arbeten försvinner medan de nya jobben lyser med sina frånvaro så lämnas vi med frågan om sysselsättning.

Föreställ dig vårt samhälle femtio år från nu. Kanske är det så att matproduktion inte kräver mänsklig arbetskraft, byggnader kanske kan byggas utan mänskliga arbetare, alla småprylar kan skrivas ut med hjälp av 3D-printers. Vad kan människor arbeta med? De enda meningsfulla arbeten som jag, med den kunskap jag har, inte kan se att robotar kan ersätta människor i är de arbeten som kräver innovation och kreativitet. Men kan alla människor komma på geniala idéer som de kan tjäna pengar på? Kan alla skapa konst som de kan försörja sig på? Nej, innovation och kreativitet är inte något som alla människor kan försörja sig på. Vi är inte alla Steve Jobs, inte heller är vi alla RedOne eller Lady Gaga. Så vad händer med alla de människor som inte har denna kreativitet eller uppfinningsrikedom? Jo, de blir helt enkelt arbetslösa. Utan jobb hamnar de i ett tomrum där de inte har möjlighet att ta del av de frukter som den tekniska utvecklingen ger. Principen ”lön för arbete” är den mänskligt påhittade idé som vårt socioekonomiska system kretsar kring idag, men i och med den stundande tekniska revolutionen så är det kanske dags att ifrågasätta denna princip?

Varför ska principen om ”lön för arbete” existera om alla våra behov kan uppfyllas nästan helt utan mänsklig arbetskraft? Istället för att konsumera för konsumtionens och tillväxtens skull, skulle vi inte kunna leva i ett samhälle där hållbarhet är den viktigaste principen? Skulle vi inte kunna leva i ett samhälle där människors behov prioriteras före vår idé om att människor måste arbeta för pengar? Och därmed ge alla människor förutsättningen för att leva ett verkligt fritt liv, där de har friheten att välja vad de vill göra i sina liv, utan att behöva oroa sig över pengar. Det skulle inte finnas något hinder för människor som är intresserade av teknik, konst och musik eller vetenskap att ägna sin tid åt det. Pengar behövs inte som motivation för saker som människor faktiskt gillar att göra – och jag är rätt säker på att majoriteten av de absolut bästa inom vilket område som helst älskar det dom gör – så det finns inget som tyder på att utvecklingen därför skulle stanna på grund av ett avskaffande av lönearbetet i dess nuvarande form. Principen ”lön för arbete” kommer inte att vara relevant i framtiden.

Förutsättningarna för vår ekonomi är på väg att förändras, i och med detta måste vårt ekonomiska system förändras. Den tekniska utvecklingen kommer att möjliggöra ett samhälle där människan skulle kunna frigöras från de arbeten som endast existerar för det ekonomiska systemets upprätthållande, inte för människors bästa. Kanske är det dags att våga ifrågasätta  vårt nuvarande ekonomiska systems relevans i framtiden och istället börja röra oss i en ny riktning?