Meddelandet som jag fick igår var minst sagt hjärtskärande. Jag kunde inte acceptera vad som hade hänt, att Kungsholmens spion skulle gått förlorad till Södra Latin. Jag stannade uppe, utan att kunna sova, medan kopp efter kopp med kaffe tömdes ner i min kropp. Först kände jag mig sorgsen, men snart blev jag istället upprörd. Skulle vi bara se på? Skulle vi bara låta det här hända? När klockan var en bra bit efter tolv hade jag fattat mitt beslut. Något behövde göras.
Dag 18
Efter det meddelande som kom in i går, vilket klargjorde att vår spion på Södra Latin har gått förlorad, bestämde jag, Nils, mig för att leta reda på Tomten såväl som vår förlorade Kungsholmare. Jag vet att detta kommer innebära att jag måste ta mig in på Södra Latin, och det är möjligt att jag måste försöka beblanda mig med eleverna. Det kommer bli farligt, en person innan mig har redan misslyckats, men jag har inget annat val. Eftersom jag inte har mycket tid börjar jag i morgon bitti, samtidigt som det första eleverna anländer för sina lektioner. Sedan måste jag ta reda på var naturklasserna befinner sig eftersom det är där vår förlorade spion med största sannolikhet gömmer sig. Hur jag ska få med honom hem vet jag inte, men jag hoppas på att inte behöva använda våld. Om ni inte hör från mig innan jul jag troligtvis död.