Dag 3
Jag börjar känna mig mer och mer avslappnad när jag går runt inne på Södra Latin. Människorna i min omgivning verkar inte längre lika misstänksamma när de passerar mig i korridorerna, även om det fortfarande är klart att jag inte riktigt passar in.
För att utöka min förståelse om denne fascinerande skola bestämde jag mig idag för att försöka närvara vid en lektion. Inget märkvärdigt egentligen, bara stå längst bak i klassrummet och ta anteckningar utan att väcka någon större uppmärksamhet. Så utan att egentligen fundera över vad för lektion jag ville gå på valde jag att gå in i närmaste klassrum där en lektion pågick. Så jag gjorde detta, jag gick in i rummet med en penna i handen för att verka lite sofistikerad och såg en naken man framför mig. Jag undrade på en gång vem den här mannen var. Jag undrade inte hur han hade hamnat naken i ett klassrum på Södra Latin, nej jag undrade vem han var som person. Det fanns något i hans blick som gav honom intrycket av att vara väldigt stolt över att vara just naken, men det var inte så att han var stolt över att visa upp sin kropp, han var stolt över att vara naken och att ingen annan i rummet var det. Det fanns inte ett hårstrå på hans kropp bortsätt från på huvudet, och jag fick lust att gå fram och ta på hans hud, men eftersom han stod på en pall utstrålade han en känsla av att vara oåtkomlig. Det var som om hur mycket jag än skulle försöka så skulle jag aldrig lyckas röra vid den där marmorlika huden.
Som ni kanske har förstått vid det här laget, var detta inte vilken naken person som helst; det en person som var professionell inom området att vara just naken. Omkring honom fanns 20 elever som var djupt försjunkna i uppgiften att måla av den denna nakna man. När jag kom in riktades dock allas uppmärksamhet plötsligt emot mig, och för ett ögonblick trodde jag att de förväntade sig att jag skulle klä av mig kläderna och modellera för dem precis som mannen framför mig gjorde. Nu när jag tänker tillbaka på situationen tror jag att det faktiskt kan ha varit mycket möjligt att de förväntade sig just detta. Vad de än tänkte om mig så fick jag inte veta det, eftersom jag valde att långsamt gå ut ur klassrummet baklänges och stänga dörren efter mig.