”Det är hemskt”, svarade Farideh med en lätt darrning på rösten. ”Jag tänker på min familj varje dag. Bashar-Al Assad måste vinna för att vi ska få slut på kriget och undvika ännu mer dödande.”
Först trodde jag att jag hört fel. Al Assad är, med min egen västerländska mediebild, djävulens djävul. Han, den onde diktatorn, som använt kemiska vapen och dödat sitt eget folk – är han en räddare?
Jag spenderade nyligen ett år på en fantastisk amerikansk internatskola. Något av det mest lärorika med mitt utbytesår var att träffa människor från all världens hörn, och lyssna till deras berättelser och historier. En av mina nära vänner Nadrina föddes i Syrien, men har bott i USA hela sitt liv eftersom föräldrarna emigrerade när deras första barn fötts. Vid ett tillfälle, när jag satt i bilen med Nadrinas mamma, Farideh, frågade jag hur mamman såg på kriget i Syrien, och hur det kändes att ha vänner och familj i ett land vars konflikt redan tagit över 100,000 människors liv.
I och med att samtalet fortsatte förstod jag varför Farideh stödde Bashar-Al Assad. Hon och hennes familj var kristna, och Al Assad hade, enligt henne, skyddat den kristna minoriteten i regionen. ”Om Assad störtas är jag rädd att min familj kommer att förföljas”, berättade Farideh.
I filmer och böcker får tittaren klart för sig vilka som är ”the good guys” och vilka som är ”the bad guys”. Som sig bör brukar ”the good guys” oftast ta hem segern i slutstriden. Men vad händer i verkligheten, när rollerna inte ter sig lika tydliga, utan snarare beror på olika perspektiv? En rubrik i den stora brittiska tidningen The Guardian löd: ”De flesta Syrianerna backar President Assad, men det får du aldrig veta i västerländsk media”.
Ord kan inte beskriva hur högt jag värderar demokrati och diplomati, och jag anser därför att Assad inte har rätt att fortsätta styra Syrien. Men jag anser även att media såväl som andra länder och politiska organ bör vara försiktiga innan de drar slutsatser kring konflikten. Någons djävul är en annans ängel, en ”good guy” kan vara en ”bad guy” för en annan.
Trots att många medieaktörer eftersträvar att presentera en objektiv och nyanserad bild av världen, så är det omöjligt att helt bortgå från det subjektiva. Ord som skrivs och meningar som sägs skapas av människor, med egna åsikter och uppfattningar om samhället. Därefter tolkas orden av människor, vilka i sin tur har sina egna förutfattade meningar. Av den anledningen är det viktigt att inte dra förhastade slutsatser. Det är nödvändigt att vi som konsumerar media är medvetna om att det finns andra perspektiv, andra sätt att se på världen och på konflikter som olyckligt nog härjar i den. Medvetenhet är ett första steg till en tolerant, förstående, fredlig värld. En värld som, till skillnad från filmen, inte har ett förskrivet manus.