Snart har tre år passerat

Utspring

Två dagar. Ynka två dagar. Det är allt som står mellan oss treor och…

Han drog fingrarna längs den matta skärmen. Förflyttade dem till de utbuktande bokstäverna. Kände på det gyllene K:et. Kungsholmens gymnasium. Det var där allt hade börjat, och pågått fram till denna sista, skälvande dag. Snart hade tre år passerat. Snart tre år sedan augustidagen då han rundade hörnet på Sankt Eriksgatan-Hantverkargatan och fick syn på den mäktiga tegelfasaden. Snart tre år sedan dagen då han klev in genom entrén, uppför trapporna, in till aulan, och därmed rakt in i Kungsholmens gymnasiums anrika historia.

Han lyfte blicken. Rektorns tal tog slut. Applåder och jubel utbröt, och flera hundra nervösa treor reste sig upp. Ut ur aulan, nerför trapporna, som så många gånger förr. Stannade till en bit ifrån dörrarna till skolgården. Ställde sig klassvis. Och väntade. Och väntade lite till. Förväntan låg i luften. En blandning av nervositet och glädje syntes i varje ansikte. Tills det slutligen var dags.

Med vemod vandrade han nu mot portarna till skolgården, mot den gränslösa euforin, och mot ”studentens lyckliga dag”. Kungsholmens gymnasium var snart ett avslutat kapitel, och ett tomt, oskrivet blad skulle inledas. En ny start var på väg. Men på insidan av den matta skärmen på mössan var det oföränderliga inristat: ”Det är vi som är Kungsholmen.” För precis som historieböckerna förblir intakta, så går ränderna aldrig ur. Nya blad kan alltid skrivas till, men längre bak finns minnet av Kungsholmens gymnasium förevigat i tiden. ”Det var vi som var Kungsholmen”, viskade han och la ena foten på tröskeln ut mot skolgården.

”Nej”, tänkte han för sig själv. ”Det är vi som för evigt är Kungsholmen.” Och så stegade han ut ur dörren, sprang mot folkmassans jubel och omfamnade sina klasskamrater. Hoppade och skrek medan glädjetårarna samlades i ögonvrårna. Ett nytt kapitel hade inletts i hans liv. Ett nytt blad hade börjat skrivas. Framtiden låg vid hans fötter. Och Kungsholmens gymnasium, skolan där allt började, var för evigt en del av hans nya personlighet.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *