Photos: Henrietta Munter
Banksy har skrivit i sin bok ”Banksy you are an acceptable level of threat” (om det är han som har skrivit den är egentligen oklart) att han och hans gäng använder sig av en speciell teknik för att inte bli upptäckta. Omedvetet är vi människor vana att lyda auktoritet. Genom att klä upp sig i dyra kläder lyckas de därför bomba gatorna utan att egentligen bli ifrågasatta. Vi på KZINE bestämde oss för att använda oss av en något liknande metod för att gratis få se S2As soaré.
Omedvetna om kostnaden gick vi glatt upp till våning 4, klockan 16.00 för att få se lite underhållning från S2As sida. När vi kommer upp möts vi förvånat av faktumet att man måste betala för att få komma in. Panka, som vi är, gör vi oss redo att vända om och gå hem, när vår kära bildredaktör får den fantastiska idén att säga att vi är från KZINE. Så vi går självsäkert fram och säger:
”Ursäkta, men vi är från KZINE”, vilket får kassörerna att se frågande på varandra, innan de släpper in oss. Score.
Dock, för att i framtiden kunna använda oss av den här metoden igen, måste vi nu publicera en artikel om soarén. Någon form av sammanfattning av vad som hände. Så, för alla er som inte var där. Trots att de var sammare var den bra.
Räcker inte det? Okej, okej.
I aulan släcks ljusen precis innan soarén börjar, och det blir svart som natten. Detta ledde till att alla mina anteckningar från kvällen är helt oläsbara. När scenen sedan lyses upp får vi veta att vi befinner oss i ett flygplan och att ”in case of emergency” så är utgången rakt bakom oss. Jag måste säga att av alla de flygturer jag åkt så var den här den absolut bästa. Lite obekväma säten, men vad kan man göra.
Lite oförväntat börjar resan i Utanmyra, med den klassiska låten ”Visa från Utanmyra” från skivan Jazz på svenska, som framfördes med endast en sångerska och en kontrabas. Jag ska inte vara partisk, ni var alla väldigt duktiga, men konstrabasen var utan tvekan kvällens höjdpunkt. Utan tvekan, helt klart. Pizzicatot kunde kanske, kanske, ha spelats lite lägre ner på greppbrädan. Helt felfritt kan man så klart inte förvänta sig att allt ska vara. De var ju trots allt sammare… Jag skämtade bara, allt var perfekt. Perfekt.
Resan fortsätter till London genom Mumford and sons, Spice girls, Blur och Adele. I Frankrike får vi höra musik från den den nu filmatiserade musikal ”Les Misérables” men innan det, någonstans över engelska kanalen, framförs några fantastiska egenskrivna låtar. Det är det som är irriterande med er körare. Varför ska ni vara så jävla musikaliska?
Jag är ledsen men på slutet tog mina musikkunskaper slut. Vad var det där ovan för något? Mer än att det var lakanklätt och hade något med Grekland att göra, vet jag inte. Misstolka mig inte. Det var fantastiskt bra, för att inte säga roligt.
Sammanfattat var soarén väldigt underhållande, trotts att det var sammare. Får man inte säga så? Jag är säker på att de inte tar illa upp.