Tisdag den 4:e december,
“Såhär är det, Veronique, att Richard Patels föräldrar har mejlat mig angående att du ska ha skällt ut honom och tillrättavisat honom ur klassrummet imorse – stämmer detta? För i sådana fall måste jag lägga in en formell varning. Skulle Richards föräldrar höra av sig igen eller ta detta vidare juridiskt, kan du bli av med tjänsten. Jag tror inte att du inser vad hans familj är kapabla att göra. Är det förstått?” säger rektorn allvarligt. Det stockar sig i halsen på Veronique, som precis kommit att stortrivas på Kungsholmen och som skulle ångra om hon blev sparkad för sitt civilkurage, djupt. Nu är det skarpt läge. Hon tänker tillbaka på morgonens händelse…
“Ricky!” skriker Veronique, hon slår knytnäven med sådan kraft i bordet att det hörs upp till körarnas våning där de värmer upp sina pubertala stämmor. “How many times have I told you that this is not a bed and breakfast?”. Ricky öppnar långsamt ögonen, höjer ögonbrynen, smaskar och svarar nonchalant på svenska, ”Verran, Verran, Verran, du – fattar – inte hur jobbig min advent var..!” säger han medan han skakar på huvudet från sida till sida. Veronique blir alldeles stum av Richards replik.
”Ricky, advent var för nästan 48 timmar sedan, och om du på allvar ska fortsätta slappa så kan du fortsätta med dina galejer någon annanstans!”. “Men omajgad varför är du så dryg Verran? – tänd ett ljus och chilla lite if you know what I’m saying… Men bli inte sur på mig för att du har mens typ” skrattar Ricky med en snofsig ton. De andra i klassen skrattar nervöst för att de inte vet vad de ska säga, Ricky, eller Richard som han egentligen heter, kommer från en etablerad familj med djupa rötter i det svenska näringslivet. Ingen har någonsin vågat konfrontera honom tidigare, då hans föräldrar kan fälla vem som helst – så alla elever följde alltid Rickys order. Detta kände inte Veronique till.
Det kokar inom henne. Att hon år 2018 ska behöva utstå denna förnedring – av elever på en anrik, ambitiös skola i innerstan? “Så här är det Richard Patel, att elever sliter som djur för att komma in på den här skolan, och här sitter du och slösar min tid, din tid och alla andras tid. De flesta skulle göra vadsomhelst för att få komma in här – och denna otacksamhet och obryddhet tolererar inte jag!”. Ricky ryser och spänner ögonen i henne. “behöver jag ta det på engelska också?” fräser Veronique och pekar ut genom dörren. Pennor flyger och Richards TI-84 splittras i bitar när den slår mot golvet. Ricky skriker “jävla sossekärring” och slår igen dörren.
Eleverna gapar och tittar på varandra. “Don’t bother with that lad… get back to your calculations folks, we’ve got a test next week – on three chapters. Just don’t break your calculators like he did – because I’ve only got one spare” instämmer Veronique. ”It’s a christmas miracle!” viskar en elev som sitter längst fram – varje lektion. Det är Suzanne Philiphs.