I vårt land härjar ett ständigt växande mörker. Armageddon är runt hörnet och det är tydligen krig. Bredängs höghus ska framstå som skräckinjagande och lamslå åskådaren, som om de vore en mur mellan två världar. En mur mellan små-grodorna-Sverige och den syndaflod som detta land nu är. Det är Sverigedemokraternas “snart är det val”-film jag talar om.
Systemkollapsen är påtaglig. De har fångat en brinnande bil på någon utvald parkering i Sverige på film och någon som knyter en sopsäck. Men det är inte det värsta, utan ett litet fylletjafs på Stureplan blir diamanten på SD:s krona som ska framkalla fruktan i halsen på åskådaren. Detta Oscarvärdiga drama presenteras med Jimmies skorrande dialekt i periferin.
Man ser ett staket till en herrgård, vilket liknas vid taggtråd och ska ge ett lika skärande intryck som Israels mur vid Västbanken. Sedan följer ett x antal skakiga klipp med blinkande blåljus. Om Sverigedemokraternas filmare inte ens kan filma rakt, hur ska detta parti då rädda vårt land från dess undergång? De zoomar in på rullande hjul och på en sovande patient under en dimmad spotlight på någon vårdavdelning. Ser ni inte förfallet? Folk som har rena, skattefinansierade, sterila sjukhusmiljöer att vistas i? Detta är ju årtiondets katastrof! Ambulanspersonal som arbetar? Skona oss! Jimmie, rädda oss från apokalypsen!
Jimmie som använt “jag vet inte” eller “det där har jag inte sagt” bibliskt under partiledardebatter har plötsligt blivit vår Messias, vår mångförslagne Odysseus. Det är han som har nycklarna till Pärleporten och besitter alla intellektuella svar. Möjligen kan det vara så att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge? Men några svar får vi faktiskt inte.
“Sex nya Rinkeby” ska verka synonymt med sex nya tillskott till det helvetet som är dagens Sverige. På tre minuter och fjorton sekunder har Jimmie Åkesson ännu en gång utropat ett mantra baserat på “sanningen” och invandringens konsekvenser. Han har även etablerat ett lexikon för hemskheter och Sveriges problem. Är det denna otäcka och tragikomiska blandning till reklamfilm som är “last night in sweden”? För det skulle kunna vara trailern till vilken krigsfilm som helst. Jag skulle nog hellre sett Dunkirk, men smaken är ju som baken.
I reklamen är Jimmie vår kostymklädda hjälte som vandrar uppför trapporna från ett fuktskadat förråd. Det är skrämmande kontraster som ska ge kalla kårar. Det är tänkt att åskådarna ska känna rädslan ända in i benmärgen när de ser en ensam port i ett regnigt Västertorp. Detta följs av ännu en dramatisk inzoomning på vår glasögonbärande frälsare som blickar ut över en till parkeringsplats, som om det vore slaget vid Waterloo. Sedan synkroniseras Expressens logga med ordet “lögner” och nu tror jag att trycket svämmar över i bröstkorgen.
Den Hans Zimmer-liknande musikens crescendo mynnar ut i ännu en panoramavinkel av ett Stockholm sömnigt av Valium. Men det bästa har ännu inte visats, vi får se en drönarbild över LO:s huvudkontor som ska liknas vid Saurons Öga på Mordors topp. Var äro Prins Jimmie och hans lärjungar? Var är våra Sverigevänner? Det är väl de som ska sätta stopp för medias “lögner”, betongförråd, fackförbund och fyllebråk?
Ett parti som livnär sig på rädsla, svartmåleri och skräck är inte seriöst. Precis som ett parti som målar upp ett gräddtårtesverige där alla skrattar runt en midsommarstång och dricker skånska nubbar inte är det. Sverige är inte ett schackspel med vita och svarta rutor, där alla är goda eller onda. Där allt är invandrarnas eller rasisternas fel. Det är så mycket mer komplext än så. Däremot är det tveksamt om Sverigedemokraternas politik är lösningen till deras selektiva och ytterst dystopiska problemformulering.