Jag har fasat inför denna dag i flera veckor, ända sedan det stod klart att polisen godkänt NMR att demonstrera på Göteborgs gator. Ett nazistiskt parti som börjat ta plats i det svenska samhället. Ett nazistiskt parti som är främlingsfientliga, våldsbejakande och oresonabla. Trots allt det har de, genom yttrandefriheten, fått ta plats i vår vardag för att spotta ner gatorna med ord som inte är något annat än hets mot folkgrupp och diskriminerande. Det här är två lagar som ställts mot varandra där den enklare utvägen fick vinna. Där nazisterna fick vinna. Men deras vinst får inte bestå.
Om den nazistiska kampen bemötts av samma starka reaktioner som antirasister, feminister och HBTQIA+ aktivister gör varje dag kunde deras förfrågan om en demonstration slutat annorlunda. För trots att vi i Sverige värnar om vår yttrandefrihet och öppet skyltar med vår acceptans, är vi otroligt rädda för att kliva diskriminerande grupper på tårna. Vi låter odemokratiska grupper utnyttja vårt demokratiska system i rädsla att de ska gå emot oss. Trots det visar till exempel NMR gång på gång att de är en våldsbejakande organisation. Senast idag fick vi bevis på det när de bakom en mur av sköldar gick emot journalister och polis. Så får det inte vara. Ingen ska särbehandlas för att vi är rädda för problem. Alla ska bemötas på samma vis.
Vi måste visa motstånd, vi måste visa att motstånd finns. Hundra röster mot nazism är starkare än hundra röster för. Det är så lätt att gömma sig, försvara sig med att “det är bättre att inte ge nazism och nazister uppmärksamhet”. Kanske är det en metod som skulle kunna fungera i ett annat sammanhang. Bara ignorera hatet tills det försvinner. Tyvärr finns det dock starka bevis i historien där det inte fungerat så. Andra världskrigets början är ett praktexempel på detta fenomen. Då vände hela Europa ryggen åt nazismens framfart i Tyskland, tills det gick så långt att de länderna började drabbas själva. Det är därför det inte går att passivt titta på och vänta på att alla andra ska kliva in och sätta stopp åt oss. Därför det inte går att passivt titta på och hoppas att allt mörker ska försvinna av sig självt. Vi måste agera.
Det räcker med att ställa sig upp, att visa på sociala medier att detta inte är okej, säga ifrån när det skämtas om detta, ropa tillbaka när nazister skriker hat. Visa för alla drabbade att de har stöd. Att kärleken är större än hatet. Det må låta klyschigt eller imaginärt men detta får inte fortgå. Hatet måste sluta nu. Inte om ett tag, inte nästa vecka, inte nästa månad utan nu.
Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig.
– Dikt av Martin Niemöller
Denna text är skriven av en elev och representerar inte Kzines ställningstagande, då Kzine som organisation alltid är opartiska i frågan.