19 december, måndag
Friedhelm går med lätta steg på trottoaren, på sin väg mot en ny skolvecka. Han är på bra humör, något som är väldigt ovanligt för morgon-Friedhelm. Det är julpyntat överallt, och med hörlurar i öronen närmar han sig skolan. Gårdagen hade varit en enda stor röra av ovisshet, men han hade blivit tvungen att bestämma sig. Friedhelm ler för sig själv och tänker att han måste bestämma sig för att vara nöjd med valet. Han börjar närma sig skolan, och ökar på takten. Han tar stora entrén, och kommer in i den stora hallen. Ja, det är KG. Friedhelm valde KG. Han känner på sig att det var rätt val, att stanna kvar. Norra var inte bättre. Människorna var inte roligare, lärarna var inte bättre och hans närmsta vän i skolan var helt enkelt inte Sigge. Friedhelm kan inte precis säga att Sigge blev den avgörande faktorn i valet, men KG hade utan tvekan varit sämre utan honom. På tal om trollen, så möter Friedhelm just Sigge i trapporna på väg mot dagens första lektion, gåendes med Amelie och några andra i klassen. Sigge jublar när han ser Friedhelm komma, och till och med Amelie ler lite.
“Du valde rätt, jag lovar alltså. Du kommer inte ändra dig!” skrattar Sigge och kramar Friedhelm våldsamt. Amelie ger också en kram till Friedhelm och de går upp till lektionen tillsammans med några andra från klassen.
“Glad to see you here” säger engelskläraren till Friedhelm när han kommer in i klassrummet. Friedhelm nickar och ler till svar innan han sätter sig längst bak med Sigge. Dagens lektioner flyter på, och Friedhelm är glad. Inte bara för att han äntligen vet vad han vill, utan också för att det snart är jullov. Så mycket älskar han inte KG att han vill spendera mer tid än nödvändigt där.
När han kommer hem efter skolan är han skittrött. Det har inte varit en ansträngande dag, men han vill inget hellre än att bara lägga sig i soffan och sova. Han går in i vardagsrummet och är redo att slänga sig i soffan när han inser problemet – Nicole ligger redan där, tillsammans med en kille. Visserligen påklädda, men ordentligt fast i varandras grepp. Friedhelm suckar högt i ett försök att visa att han är hemma. Nicole avbryter sig i haffandet och sätter sig tvärt upp i soffan, ovanpå sin gäst.
“Hej!” ropar hon lite förvånat till Friedhelm, men brister sen ut i ett leende. “Det här är Hector, han går KG precis som du” flinar hon och killen som hon sitter på gör ett försök att sträcka ut handen i en hälsning. Friedhelm himlar med ögonen och går ut ur vardagsrummet mot sitt rum.
“Hector är också 99a!” ropar Nicole skrattandes efter Friedhelm när han går in i sitt rum.
“Uäk” ropar Friedhelm tillbaks, men skrattar han också.