18 december, söndag
“Har du bestämt dig gubben?” frågar Friedhelms mamma när de äter söndagsmiddag, hela familjen samlad. Allas blickar vänds mot Friedhelm, som suckar åt uppmärksamheten.
“Nej, jag vet inte” svarar han. Hela söndagen har gått åt till att fatta beslutet, men han kan inte avgöra om Norra är värt att lämna KG för. Friedhelm har inte kunnat göra något produktivt under hela dagen, utan har bara vägt för- och nackdelar mot varandra. Exempelvis, är han verkligen beredd att gå en till halva av gymnasiet i samma klass som Cecilia? Jävligt tveksamt om Friedhelm får säga det själv.
“Vem byter ens skola i slutet av en termin?” frågar Nicole med höjda ögonbryn och fnissar.
“Pucko, jag byter inte på riktigt förrän efter jullovet i såna fall” fräser Friedhelm och ger sin syster en bitchblick.
“Ta det lite lugnt, tack” manar hans pappa de båda och rycker med ögonen åt deras lillasysters håll. Både Friedhelm och Nicole är väl medvetna om att deras syster tar efter sina storasyskons minsta vink, och de båda suckar ljudligt.
“Lämna inte ämnet, det är viktigt att du vet vad du vill Friedhelm” fortsätter hans mamma och tittar förståndigt på sin son. Friedhelm himlar med ögonen och fokuserar på sin mat. Det är hans pappa som bryter tystnaden.
“Gissa vad jag köpte idag?” säger han och ser finurlig ut.
“Vad, vad, vad?” undrar hans minsta syster uppspelt.
“En julgran” säger Friedhelm, som sett skapelsen ifråga stå gömd i föräldrarnas sovrum.
“Spoiler” muttrar Nicole.
“Jag tänkte att vi kunde klä den ikväll om ni vill, lite tidigt men det gör inget” försöker hans pappa och tittar hoppfullt efter en reaktion hos sina barn. Friedhelm himlar med ögonen men alla andra kring bordet älskar idén. Efter middagen klär de därför granen, med julmusik på hög volym i vardagsrummets högtalare. Röda och guldiga julkulor, juleljus och övriga prydnader hängs upp i granen, och familjen myser. Musiken gör allt extra stämningsfullt, och Friedhelms mamma ropar till av förtjusning vid början av varje ny julsång.
“Åh! Äntligen min favorit. Lyssna Friedhelm, Dagen är kommen!”