Svar till föregående artikel: Neknomination – en möjlighet

öl-620x413

Facebooks senaste malariafluga tycks vara en bärs som måste konsumeras och åter konsumeras för att undvika att bjuda sin nominerare på flera bärs. Antagligen kommer denna trend liksom många andra att dö ut ganska snart. Men någonstans hoppas jag ändå att denna trend fortsätter. Att se individer halsa öl tre efter en är föga imponerande men om detta är allt ni ser missar ni helhetsbilden.

En tidigare skribent lyfter argumentet att människan är ett flockdjur som söker sig till anpassa sig med flocken. Och detta stämmer, nästan. Alla arter på denna jord är programmerade till att göra det som gynnar oss bäst, vi anpassar oss till det som gynnar oss bäst. Många skulle nu anse att detta inte längre är relevant i ett sådant modernt samhälle som vi nu lever i*. Naturligtvis stämmer ej detta. Vi har kvar våra instinkter att gå med normer av en anledning som är så enkel som att vi får berömmelse. Ironiskt nog kommer denna berömmelse inifrån, källan är nämligen våra hjärnor. Hur detta sker kemiskt sett går jag ej in på, nyckelordet är trygghetskänsla.

Det var ett biologiskt sätt att se på neknomination.Vad neknomination innebär för oss är inte att alkoholkonsumptionen ökar (okej jo kanske lite) utan att vi inte är ensamma. Med detta vill jag säga att i och med den tekniska utvecklingen har vår värld krympt till storleken av en datorskärm. Om det är något neknomination har visat för mig är det inte att jag bör vara orolig för samhällssituationen, och definitivt inte ge upp på den. Som min tidigare skribent skrev, visst är det en lärdom. Men neknomination har inte lärt oss om hur lättpåverkade vi är individuellt kontra grupp, utan det är ett motbevis till alla de som någonsin tvivlat på den ”odugliga” tonåringens inverkan i dagens samhälle.

Slutligen vill jag säga att jag personligen känner mig ärad över att ha blivit tilldelad en nominering innan alla Nobelpristagare och skådespelarkändisar.

*1. Jag tänker inte besvara detta påstående i detalj, utan låter läsaren själv bedöma moderniteten i ett samhälle där halvnakna kvinnor klistras på väggar och hudpigment skapar en maktkamp.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *