Ännu ett år har gått och återigen har en hel del filmer gjorts, och det har skrivits mängder av recensioner om dessa. I denna artikel ska jag lista mina tre favoritfilmer under det gångna året och förklara varför just ni ska se de här filmerna.
Drive
Vi börjar med en film som fått otroligt mycket uppmärksamhet och trevlig kritik. Drive heter den och regisserades av Nicholas Winding Refn. Huvudrollen innehas av Ryan Gosling som tidigare har varit med ibland annat The Notebook och Blue Valentine.
En tystlåten stuntförare (Ryan Gosling) drömmer om ett annat liv. Han frilansar som förare i den kriminella världen, kör rånarna från banken innan polisen kommer. Livet rullar på, men så stöter föraren plötsligt på sin granne (Carey Mulligan) och hans liv tar en radikal vändning. Nog om handlingen – hur är då filmen? Jo, skådespelarinsatserna är briljanta och fotot är genomgående snyggt. Det finns scener som man minns lång tid efteråt. De korta replikerna och växlandet mellan långa känslofulla scener och korta, snabba klipp under biljakterna bidrar både till spänningen, men även till mystiken. Men filmen har även sina mindre bra sidor vilka sänker helhetsintrycket en aning. I vissa lägen blir det som en Quentin Tarantino-film fast utan de rappa dialogerna. Det som återstår är ett osmakligt och onödigt våld som egentligen inte för handlingen framåt särskilt mycket utan snarare verkar det som om man vill skapa motstridiga känslor hos publiken och på så sätt öka dess intresse. Det blir ingen större utveckling av karaktärerna och det kan vara både bra och dåligt. Bra för att det skapar ett intresse hos tittaren att söka vidare och tolka mer själv. Dåligt för att historien tappar en dimension och kanske inte blir så djup som skaparna tänkte sig från början.
”I drive” är huvudpersonens svar på nästan varenda fråga och det citatet kanske är vad som beskriver filmen bäst. Han kör, helt enkelt. Kör på dagar och nätter. Kör över ”the bad guys” när det är dags för de hederliga slagsmålen. Vad han framför allt kör iväg från är sitt förflutna, men det överlåts åt tittaren att avgöra. Hur som helst är Drive enligt mig en film som ni måste se! ”I drive…”
The Adventures of Tintin
Här är den nyutkomna filmatiseringen av den världskända serien Tintin. Steven Spielberg är regissör – liksom för en otrolig mängd andra filmer – och har valt att filmatisera berättelsen om när Kapten Haddock och Tintin söker efter en gammal skattkarta. Kartan ska nämligen visa vägen till Rackham den Rödes Skatt.
Så varför inte bara läsa serien då? Varför ska man titta på filmen? Därför att det är så fruktansvärt bra gjort! Även om karaktärerna inte ser precis ut som originalen och även om Kapten Haddocks näsa nästan är större än Tintins ansikte. Tekniken för animerad film har minst sagt gått framåt. Snart ser man inte längre vad som är animerat och vad som riktiga skådespelare agerat fram. Vad är det då för vits? Kan inte verkliga skådespelare användas om det ändå ser ungefär likadant ut? Nej, eftersom man kan göra så mycket mer i en animerad film. Saker som inte tillåts av fysikens lagar i verkligheten. Det finns till exempel en övergång från en scen till en annan då en vattenpöl övergår till ett hav, och jag häpnas som åskådare över hur perfekt övergången är. Saker som skulle kunnat vara omärkliga blir de mest intressanta sakerna att se.
Även om tekniken och effekterna gör filmen till en ytterst modern tolkning, tappar filmen ändå inte sin grundläggande identitet och det egentliga syftet – att filmatisera en berättelse om Tintin. Humorn finns där och de onda och goda karaktärerna finns där, precis som i originalberättelsen. Det är skönt att direkt se vem som är ond och god för en gångs skull, utan att behöva analysera deras handlingar alltför mycket. Säkerligen har många av er på Kungsholmen redan sett filmen, men för er som inte gjort det än; se The Adventures of Tintin!
The Tree of Life
Sist men verkligen inte minst är en film som heter The Tree of Life. Filmen blev även den väldigt uppmärksammad då den kom ut och rörde upp många olika känslor hos publiken. Regissören heter Terrence Malick och har tidigare gjort bland annat den kritikerrosade krigsfilmen The Thin Red Line. Huvudrollerna spelas av Brad Pitt och Hunter McCracken. Man antingen hatar eller älskar den här filmen, så är det. Jag tillhör den senare gruppen och ska nu försöka förklara varför även ni ska se den!
Jack (Hunter McCracken) lever med sina två bröder i en familj i mellanvästern. Hans pappa (Brad Pitt) vill att barnen ska lära sig på egen hand och i första hand utnyttja situationer till deras egen vinning. Mamman (Jessica Chastein) har å andra sidan en mycket mer empatisk syn på tillvaron och vill lära sina barn att bli goda medmänniskor. Jack dras mellan sina föräldrar, men vill samtidigt själv hitta sin egen väg i livet. Det låter väl som en ganska tråkig film? Det skulle också många säga att den är. Först och främst måste man vara på det klara med att det här är ingen vanlig film med de vanliga två vändpunkterna och ett slut som knyter ihop säcken. Nej, det är verkligen inte en sådan film. Det är snarare konst, filmkonst med en filosofisk vridning. Liksom i andra av Terrence Malicks filmer söker huvudpersonen hela tiden en bättre tillvaro som inte alltid överensstämmer med andras sätt att se på samhället. Man kan väl säga att det är just vad filmen egentligen går ut på: att hitta och följa sin egen väg.
Både skådespelarinsatserna och fotot är på topp och musiken är väl anpassad till det lugna berättandet. Jag skulle närmast vilja jämföra den med 2001 A Space Odyssey. Båda den och The Tree of Life talar mer i bilder, än i fullmatad dialog. En bild säger mer än tusen ord, dock blir det svårt att klura ut vilka ord man ska använda för att tolka vissa av scenerna. Klarar man av en ständigt rådande ovisshet och är beredd att tolka, rekommenderar jag verkligen The Tree of Life. Filmen kräver alltså mycket mer av tittaren än vad flertalet filmer gör. Den är en utmaning att se, och bered er inte på att luta er tillbaka och slappna av om ni väljer att se filmen. Om inte annat är det bra att se en sådan här film ibland, för att ha i bakhuvudet senare då man ser en ”vanlig” film. Jag har inget annat än beröm att ge den och rekommenderar den alltså starkt till alla som tröttnat på de vanliga förutsägbara filmerna och vill ha något nytt att bita i!
Images: © 2011 – FilmDistrict, © 2011 – Paramount Pictures, © 2011 – Fox Searchlight Pictures
Trailers: Drive, The adventure of Tintin, The tree of life